tisdag 25 april 2017

Snö och is

Jag har legat nedfrusen under vinterns täcken. Kall och stel. Inget har kommit genom mitt isiga skal. Hård yta täckt av vatten. Vacker i vinterns kalla sken. Ljuset ändrar färg och går från blått till rosa. Svag lukt av asfalt. Något nytt händer. Det droppar vatten från min kropp. Något får skalet att brytas upp och sakta märker jag hur du rör mitt hjärta. Jag välkomnar dig.
Våren.

Kram Sara

onsdag 19 april 2017

Efter påsk

Jag ligger i min säng och har en kurrande katt på min mage. Påsken har passerat och jag är hemma med barnen. Det känns obeskrivligt lyxigt. Jag har ingen huvudvärk så jag kan laga mat och plocka undan saker. Jag börjar få öar av fint lite varstans hemma. Det blir lite lättare att andas när ordningen börjar skymta fram. Jag kan ligga här och känna att jag omges av ett varmt gult ljus. Snart kanske jag börjar lysa igen. Vissa saker tar man förgivet men det är inte förrän de försvinner som man förstår hur betydelsefulla de är. Att ha en kropp som fungerar borde jag vara väldigt tacksam över. Jag har fått tillbaka mina drömmar också. Ibland kommer starka drömmar och ger mig föraningar. De ger mig en trygghet. Jag är buren av kärlek. Inbäddad och innesluten i världen. Snart hoppas jag att jag får tillbaka min förmåga att lyssna. Den saknar jag. Jag vill kunna ta in människor och vara öppen, nyfiken. Inte stängd och sluten. Det finns mycket att vara tacksam över och jag hoppas jag fortsätter uppmärksamma alla mina delar i fortsättningen också. Kärlek får fortsätta strömma genom mig.
Kram Sara

lördag 15 april 2017

En dag i taget

Senaste inlägget försvann, kanske är det lika bra. Just nu provar jag migrän och förkylning. Det är en spännande kombination. Jag är skit trött på att bara skriva om huvudvärk. Mitt liv borde bestå av så mycket mer. Tyvärr gör det inte det just nu. Det är så otroligt jobbigt att inte kunna lita på sin kropp. Jag kan inte planera någonting. Igår fick jag ställa in min medverkan i en utställning om en månad. Det finns inte möjlighet för mig att hinna. Jag är så besviken. Hvudet ställer till det. Jag kan inte umgås med vänner heller. Huvudvärken slår till lite hur som helst och jag känner hur besvikna folk blir på mig. Det går inte att lita på att jag finns till hands eller dyker upp. Allt är väldigt omvälvande för mig. Jag känner inte igen mig själv. Kroppen är inte min. Huvudet vill jag inte ha. Humöret är borta. Finns jag? Som ni märker, migrän är inte att rekommendera. Nu ska jag ännu en gång försöka sova bort smärtan och hoppas på att jag vaknar till en härligt, smärtfri, skön dag.
God natt min skatt
Kram Sara

tisdag 4 april 2017

Sakta läker jag

Det känns som om jag har nått botten och nu vänder det. Jag har fått mängder av omtanke och goda råd men tittar jag tillbaka vore det underligt om min kropp inte protesterade. Jag är ingen Stålman utan bara en vanlig super hjälte. Jag orkar inte allt och min kropp har sina begränsningar. Att ständigt vara inlindad i oro gör kroppen sjuk. Nu tänker jag använda tiden till att läka och hitta styrkan som finns i mig. Mitt levnadsöde är kanske att befinna mig i en ständig orkan men även i det ska jag kunna finna ro.
Kram Sara