fredag 29 april 2016

En bit solsken


I kväll möttes jag av lukten från både apelsin och citronblommor. Den är underbar. Solens strålar letade sig genom  de mörka molen och glaset i Vinterträdgården. Jag blev serverad rosentea och kunde sitta i soffan och njuta av det vackra rummet. En spontan visit och massa prat. Jag känner mig lyckligt lottad som har så många fina människor i min närhet. Med mig hem fick jag en nyplockad citron. Det var en väldigt fin gåva. 
Kram Sara

Hej Migrän!

Så var den här igen min helt ovälkomna vän Migränen. Vaknade av ett molande bakom höger öga. Gå här ifrån sa jag men inte brydde den sig om det. Stapplade upp i jakt på medicin men den låg i skrivbordslådan på jobbet. Drack en smoothie och tyckte nog att huvudet kändes bättre. Långsamma och målmedvetna rörelser tog mig till jobbet. Slukade tabletten och sedan drog migränen i väg med mig. Kniven i huvudet, illamåendet, ljuset som sticks. Tack och lov så finns det ett mörkt rum som man kan dra sig undan i och vänta ut de största svallvågorna av smärta. Väl på benen igen bad jag migränen att aldrig söka upp mig igen. Jag vill inte ha bekantskaper som bara orsakar lidande. Eftersom dagen består av möten drar jag på mig ett par gamla solglasögon och låtsas att jag är en avdankad stjärna som gömmer sig på det kommunala kontoret. Otippad plats eller hur?
Kram Sara

torsdag 28 april 2016

Det är inte lätt att vara människa


Det har varit en dag med många kontraster. Tankarna har snurrat kring de senaste 17 åren. Vad har hänt under de åren och vad har jag egentligen gjort? Ett liv ryms i den tiden och har jag verkligen gjort mitt bästa? Jag önskar att jag kunde säga ja men jag känner mig inte riktigt säker på det. 
Vädret har också varit riktigt tokigt, regn och snö. Inte riktigt vad man längtar efter.  
Kvällen avslutades med en teaterföreställning som berörde många ömma punkter. Ja, det är inte helt lätt att vara människa. 
Kram Sara

tisdag 26 april 2016

Nyp mig i armen

Det var en vacker himmel ute som ropade på mig. Jag har haft en riktigt skräpig dag så jag ville släppa allt och låta mina ben flyga över marken. Det ovanliga var att jag fick sällskap av äldsta sonen. Han rullade och jag skuttade. En liten början på något fantastisk hoppas jag. Vi ute tillsammans. Vågar knappt tro att det är sant. 
Hurra Sara

måndag 25 april 2016

Ilska eller kärlek, det är frågan.


Jag håller på och tänker på sådana där lätta saker som kärlek. 
Kärlek är en fantastisk känsla som strömmar ut genom kroppen. Den gör kroppen alldeles lätt och livet leker. Det borde vara så enkelt. Trots det blir kärlek så komplicerat. Jag kom på mig själv att njuta mer av känslan av att vara arg än att känna kärlek. Det är ju knasigt. Kanske beror det på att ilska är en väldigt ovanlig känsla för mig. Den blir intressant att utforska. Ungefär så här: tjoho, jag är arg, Gud vad bra! Vad fokuserad man blir!
Kärlek är mer jobbigt; åh herre Gud nu blir jag alldeles knäsvag och helt utan kontroll. 
Vad vill man egentligen?
Jo, jag vill nog älska hela världen. Känna pulsen av kärlek strömma genom kroppen och inte behöva lägga band på mig utan bara säga: Välkommen!
Kram Sara

söndag 24 april 2016

Aprilväder



Dagen började på bästa sätt när min son bjöd på frukost i sängen. 
Jag har tänkt att försöka besöka naturreservaten i våra kommuner så idag bar det i väg. Långt bort kändes det för det var många små grusvägar innan man kom fram. 
Skogen är verkligen fantastisk när ljuset bryter igenom mellan träden och mossan lyser grön. Njutbart!
Det var mycket varierande terräng men utsikten var väl värd allt klättrande. Det mest spännande idag var nog ändå vädret. Sol, hagel och snö. Riktigt aprilväder. 
Nu ligger jag här utslagen i soffan och luktar eldrök och frisk luft. Det har verkligen varit en bra dag. 
Kram Sara

lördag 23 april 2016

Zombier i Stråssagruva



Så befann jag mig i sminkrummet innan Zombieakopalypsen och blickade ut mot gruvans gamla kulsinterverk. Känslan var lite upprymd och fundersam. Vad har jag egentligen hamnat i? Det stod muggar med blod, smink och en massa speglar på rad. 
Jag kan säga att det var en upplevelse att gå runt i det gamla gruvkontoret och se spåren efter Zombie aktiviteter. Blodspår, skräp, avgnagda kroppsdelar, ljus som flimmrar och barn som gråter. Jag kan säga att jag är ganska glad över att zombierna från farmen i Brasilien inte hade anlänt när jag var där. Jag är ju ganska lätt skrämd när allt kommer omkring. 
Hela Bataljverkverksamheten är enorm, med paintball, lajv, badtunnor och övernattning. De håller hela tiden på att utveckla sin verksamhet och jag är imponerad över deras entreprenörskap. En gruvälskare som jag fastnar lätt med ögat på gruvbyggnaderna. Laven, sovringsverk, anrikningsverk, bandgångar. En gruva innehåller så många byggnader och när den är nedlagd är risken stor att hela stället förfaller och att man jämnar allt med marken. 
Med nostalgiska ögon kan man känna en viss sorg över att husen inte längre använts som de var tänkta men samtidigt är det fantastiskt med nya idéer och människor som utvecklar de gamla gruvmiljöerna till något helt annat. 
Nu ligger jag här på morgonen och funderar på om jag ska vara med på ett Zombierun - Run for your lives. 6,5 km i Örebro stadskärna med zombier som försöker ta dig. Hm något att tänka på. 
Kram Sara


torsdag 21 april 2016

Frid i mammahjärtat

Det är härligt när man kommer hem och möts av att båda barnen spelar schack tillsammans. Det ger lite frid i mammahjärtat. 
Kram Sara

onsdag 20 april 2016

Växtkraft

Nu går jag i väntans tider. Ser ni de små bladen som tittar upp? Jag planterade en mängd lökar i höstas som jag nu med spänning väntar på att de ska titta upp. I bästa fall blir de så fantastiska som bilderna visade. Jag har såklart glömt vilka jag planterade var så det gör allt ännu mera intressant. Väx, väx, väx. 
Kram Sara

söndag 17 april 2016

Jag vill se havet



När jag vaknade upp igår morse befann jag mig i min bil. Jag hade ett uppdrag. Jag ville se havet. Min vision var att sitta i en solstol med min vän och blicka ut över horisonten. Vi gjorde fika och gav oss av mot Getterön. Solen bröt igenom de gråa molen när vi gick ut på stranden. Kudde,täcke, solstolar, regnkläder och paraply hade vi med oss. Vilket var tur för lagom tills vi satt oss ner började vi känna vattendroppar på våra kinder och snart öste regnet ner. Vi gav inte upp utan fällde upp paraplyet och luvan på regnkappan, la den blåa Ikeakassen som skydd och skrattade åt att vi måste se helt tokiga ut. Ensamma på en öde strand, i solstolar i regnet, under ett rosa paraply och en stor blå Ikeakasse. Sånt ser man inte varje dag. 
Kram Sara


torsdag 14 april 2016

Bortvald

I dag har jag skippat den fint tillagade gösen och fluffiga marängsvissen. Jag valde bort mina kollegor för min kropp håller på och lägger av. Jag märker varningstecknen. Okoncentrationen, sömnlösheten, oron, spända muskler och bortdomnade armar. Nu är det dags att ta hand om mig själv. En gång i veckan ger jag mig tid. Jag går på yoga hos min fina älva. Jag andas, balanserar, spänner, slappnar av, tänjer. Är i mig själv och lyssnar på rösten som guidar mig genom min kropp. Snart är jag så mjuk att jag får plats i en resväska. 
Kram Sara

onsdag 13 april 2016

Utbildning

Jag har precis varit på Arrangörsskapsträff och lyssnat på Live at Hearts grundare Johannes Nilsson. Det var en spännande berättelse och vilket arrangemang som har växt fram. Tänk vad mycket man kan göra på några år. Jag gör arrangemang hela tiden men de flesta är ganska små. Utmaningen är att hålla alla arrangemangen i gång samtidigt. Jag har ganska lätt att komma på idéer men mycket svårare att beräkna hur mycket tid som kommer gå åt. Att tänka stort är kanske grejen. Vår kursledare Claes Jansson (som är super bra) bad oss att fokusera på lösningar och inte stanna vid hindren. Det är ett väldigt bra råd. 
Kram Sara

tisdag 12 april 2016

Blyger

Så kommer den över mig, känslan jag försöker undvika. Blygheten smyger sig in, knycklar ihop självförtroendet, gör mig stel och rädd. Inte något som jag frivilligt utsätter mig för. Jag försöker hela tiden jobba med mina rädslor. Jag försöker se dem i vitögat innan de har slagit klona i mig men ibland hinner jag inte med. Det är så obehagligt att vara rädd särskilt när man vet att det är struntsaker. Ingen har ju dött av några känslor och egentligen borde jag vara tacksam över att jag har ett stort känsloregister. Ibland blir det bara känslo-översvämning och då blir jag blyg. Hade verkligen hoppats på att det skulle växa bort med åren. Det positiva är att jag inte längre gömmer mig bakom mammas kjolar utan kan ta itu med blygheten själv. Jag får väl erkänna att jag inte är jätte bra på det men jag har stått på scen med skakiga ben och ändå genomfört mitt framförande. Blygheten tar faktiskt mindre plats med åren, tack och lov. 
Kram Sara

måndag 11 april 2016

Glöd

Ja ni ser rätt. Jag glöder. Mitt hjärta slår. Denna bild av mig är gjord med filter. Tack och lov att det finns filter så man kan förbättra världen, ge den lite mer liv och färg, ta bort skavanker. Jag tror att jag ska sätta ett filter framför min värld. Sätta dit lite regnbågar, glitter, stjärnor och enhörningar som springer förbi. Känns liksom lite roligare än hur det är just nu. Det är skönt med en hjärna som alltid förutsätter katastrofer och sedan blir positivt överraskad och avslutar med skratt. Kanske behöver jag inget filter utan borde vara tacksam över att jag får uppleva alla dessa saker och ha alla de här känslorna. Det är väl det som kallas Livet. 
Lev Sara!

söndag 10 april 2016

Sömnlös i Natten

Kan inte sova trots att jag har försökt med både bok och film. Det blir en promenad mitt i natten. Det är bara jag och de mopedburna ungdomarna som rör oss på gatorna, annars är allt stilla. Stjärnorna lyser och dimman ligger efter marken. Ån har svämmat över på sina ställen och natten är kall. Jag vandrar planlöst, försöker styra bort tankarna. Jag försöker koppla bort mig själv, göra mig osynlig. Tänker på tider när allt var lycka. Borde jag inte uppskattat de mer? Tänker på leken jag hade som barn när allt var jobbigt. Jag var ett sagoväsen på besök i vår värld. Jag såg vanlig ut men egentligen var allt runt mig magiskt. Det gällde bara att se magin. De lekarna kunde hålla på i flera dagar. Jag tror faktiskt att jag ska prova på den igen. Här  är jag, ett magiskt väsen som ser saker ingen annan ser. Titta nu börjar det glittra!
Kram och god natt!
Sara

söndag 3 april 2016

fredag 1 april 2016

Äntligen är dagen slut!


I dag har jag varit i skattkammaren på Länsarvet. Det har varit dräkter, maskiner, tandläkarstolar, allmoge och jätte fina skor. Allt det fantastiska som finns i museers magasin och arkiv!
Jag hann också med Länsmuseets utställning med Karin Broos. Hennes fotorealistiska målningar har jag bara sett i böcker tidigare. Det är alltid roligt att se sådana målningar på riktigt. Varje penseldrag blir synligt. Om dagen hade slutat där så vore allt frid och fröjd men jag blev påkörd  och stackarn som körde på mig hade en riktig risig bil och lite pengar så jag ska försöka fixa det själv. Hur svårt kan det vara att byta lampa?
Om kvällen slutat där hade det ju bara varit en halv dålig dag men jag fick migrän lagom till yogapasset så det blev svårt med total avslappning. Grand finale blev det på kvällen när en sanning kom fram och det toppade nog det mesta som hänt under året. Det kommer nog att bli dyrt och kännas hårt. 
Nu orkar jag faktiskt inte med att något mer händer i dag så jag tänker försöka sova så fort jag bara kan. 
God natt Sara