torsdag 31 december 2015

Sista dagen på året

Hejdå 2015! Vet inte om jag kommer att sakna dig. Året kan väl summeras med jobb, jobb, jobb och nästan ingen tid för lek. Nästa år hoppas jag på stora skratt, dans, roliga galenskaper och kärlek i hela världen. Välkommen 2016!
Kram Sara

tisdag 29 december 2015

Fina irrfärder

Idag är jag tacksam för långa samtal och irrfärder med bilen. Tack vare Sara-abstinens (det var ett väldigt gulligt uttryck) fick jag möjlighet att åka till helt nya platser och återuppväcka en fin vänskap. Det är jag mycket tacksam för. 
Vi pratade och fikade och tiden verkade aldrig ta slut. Härligt! 
Spana också in den helt underbara tepåsen. Finaste förpackningen någonsin. 
Kram och God natt
Sara

måndag 28 december 2015

Finstämd musik

Nu är två slappardagar över och jag har återgått till kulturverksamheten igen. Ludvig Hart med band på Svalbo café. Finstämd musik och fullsatt. 
Vi bar stolar och tände ljus. Moa och crew bredde mackor. Det är väldigt mysigt ute hos Moa. Hon är en riktigt lysande eldsjäl som sätter fart på Noras kulturliv. Och vet ni vad? Julens första snö kom äntligen. 
Kram Sara 

lördag 26 december 2015

Merry X-mas

Världens sötaste tomte dök upp hos mig. Han var snäll och gav mig julklappar och en kram. Jag kommer att vara en snäll flicka hela året så kanske han kommer åter. 
Kram Sara

torsdag 24 december 2015

God jul

Tredje dagen med migrän. Har knaprat piller som inte hjälper mot illamående så nu går jag över till lakrits. God strålande jul. Har ett öga som försöker tränga sig ur ögongloben. Det gör så ont. Börjar fundera på om det inte är Horton som knackat på. Dålig tajming måste jag säga. Det här är resultatet av hösten. Jag har fixat och grejat och spänt mig. När jag väl slappnar av kommer allt som jag försökt förtränga. Dumma kropp som inte fattar avslappning. Eller är det dumma knopp. Vet faktiskt inte riktigt vem som bestämmer. Nu ska jag massera mitt öra, bada i bikarbonat, stretcha min överkropp och hoppas på att jag kan vända det här anfallet för jag har några som vill fira jul med mig. 
Kram Sara

tisdag 22 december 2015

Änglalik

Imorse när jag gick upp sken solen in genom mina smutsiga köksfönster. Sonen utbrister: Mamma, ditt hår. Du ser ut som en ängel. Det var skönt att höra eftersom migränen var på väg och jag kände mig mer likt ett ihopskrynklat papper än något annat. Tanken på ängeln slog sig fast i mitt huvud så nu går jag omkring, letar solljus och försöker vara änglalik (i alla fall för en dag).
Kram Sara

måndag 21 december 2015

Snart blir det jubel

I
En dag kvar innan semester. Snart ska en trött och utarbetad kommunaltjänsteman vila. Jag är helt okoncentrerad och behöver panikdansa varje kvart för att hålla tankarna på plats. Imorgon ska jag bara rensa mejl, lägga papper i högar, putsa på ansökningar, planera våren och jubla när klockan blir fem för då får jag gå hem. 
Kram Sara

söndag 20 december 2015

Gnäll i advent


Nu är fyra ljus tända och utblåsta. Ungefär så känner jag mig. 
På senaste tiden har jag märkt att det gnälls en massa. Det är väl okej att gnälla eller ganska mänskligt, vi gör väl alla det. Det är syftet med gnället som jag undrar över. Barn som gnäller brukar oftast göra det för att de är hungriga, trötta eller behöver uppmärksamhet. Varför gnäller då vuxna? Beror det på att man inte känner sig sedd? För det där med hunger och sömn tror jag det flesta av oss har fixat. På sistone upplever jag det som om vårt samhälle har drabbats av en otrolig svartsyn, som om alla går omkring i en tilltagande depression. Det finns inget som är bra, man har ständigt en sur kommentar liggande. Jag känner att jag inte förstår någonting. Vad hände med vår tacksamhet och kärlek? Allt som gör livet värt att leva? Vill vi leva ett liv fyllt av negativitet? Alla kan göra sina egna val men vore det inte bäst om vi försökte leva i ett samhälle där vi ser varandra och möter varandra med värme. Så vill jag ha det i alla fall.
http://na.se/nyheter/nora/1.3377057-kan-sprider-ljus-och-varme

Kram Sara

lördag 19 december 2015

Lördags kväll

Ugnsbakade rödbetor med getost och solrosfrö, fisk i saffran och grädde och ljudet av bubblor som släppts lös. Min lördagskväll börjar bra. Bubblorna går direkt upp i mitt huvud och efter maten sover jag sött. Jag lever verkligen ett utsvävande liv. 
Kram Sara

onsdag 16 december 2015

Rosa rosor innan jul


Jul, julpynt, allt går i rött. Tydligen är jag inte alls i fas med tiden för på mitt köksbord står det ljuvligt vackra rosa rosor. De sprider mer vårkänslor än julkänslor. I år är jag inte sugen på julen. Jag skulle hellre befinna mig på en varm strand eller i en stuga långt ute i ingenstans. Jag har inte lust med julklappar, julmat, någon jä*la Kalle Anka. Jag är sugen på semester, läsa böcker, bubbel och vänner. Om jag inte hade barn och en traditionsbunden familj skulle jag göra precis vad jag vill. Hur man än gör kring jul blir alltid någon besviken. Jag får väl fylla bordet med rosor och intala mig själv att snart är det ett nytt år. 
Kram Sara

söndag 13 december 2015

Ljusets brud - Lucia




Mitt hår är fullt av stearin, jag känner fortfarande lukten av bränt ljus. Idag var det mer av en törnekrona än en ljuskrona som satt runt mitt huvud. 
Vi gjorde återigen ett framförande på Svalbo under Lucia. Det är en sådan fin stämning i Svalbo och KAN-kören gav sitt bästa.  Vi har det alltid så trevligt tillsammans och jag vågar sjunga när allt känns tryggt. 
Nu har jag smugit ner i min sons säng och vet inte om jag riktigt orkar ner i min egen. Imorgon ska vi sjunga på ett flyktingboende och visa upp kvinnan med ljus i håret. Natten går tunga fjät.....
Kram Sara

Bilden längst ner är tagen an Kim Andersson. 


söndag 6 december 2015

Vernissage



Vilken dag det blev! Vernissage, Julmarknad, Luciaträning och trevligt sällskap på Bryggerikrogen. Ibland hinner man med mycket på en dag. 
Vår utställning blev fin, alla våra uttryck smälte ihop till en enhet. Min Va sa ru? ljudinstallation fungerade inte riktigt som jag tänkt mig så den måste jag modifiera annars blev nog allt som jag tänkt mig. Det är skönt. Jag har verkligen saknat att skapa, det är ju ett behov som ligger ungefär på samma plats som att äta, sova, dricka. Tar jag bort det mår jag inte bra. Jag måste bara fundera ut hur jag ska få till min ateljé för jag behöver verkligen någonstans att vara. 
Inge mer kavlande och knådande på köksgolvet eller tecknande mellan maträtterna. Kanske är det dags att ta egen plats. 
Kram Sara

fredag 4 december 2015

Kvällen innan vernissage


Så är nästan allt på plats. Det ni ser på bilden är fotografi av Elin Duberg och stengods av mig. My Rådmark har med sina vackra dikter och en spännande installation. Jag har lite små pyssel kvar innan jag är helt klar. Det enda är att jag är väldigt trött men det är ju inget nytt under solen. I morgon är det vernissage!
Kram Sara