fredag 31 juli 2015

Kom in

I dag har jag jobbat i vår hantverksbutik Kom in. Det ösregnade ute och var kallt inne. Trots detta var det en ström av blöta kunder som tittade in. Det svåraste med att stå i butiken är att inte köpa allt man vill ha. Förälskade mig i den här vackra kudden av Elisabet Jansson. Hon är en riktig pärla. Helt fantastisk på textilier. Vävning, broderier, växtfärgning, älskar hennes färgning med rost och älggräs. 
Imorgon står jag i butiken under dagen och hoppas på lite varmare väder. 
Kram Sara

onsdag 29 juli 2015

Grundfärg





Så är grundfärgen mixad och redo. Den påminner lite om lera när man målar. Man får stryka på den med lätt hand. Sugande ytor kräver svepande rörelser. Min son och jag bestämde att även måla taket men jag ångrade mig ganska snart. Det var väldigt svårt. Färgen droppade, det blev ojämnt och man får lite panik när allt blir brunt. Jag gjorde en uppfinning för att inte få all färg på mig och golvet. Ett mattråg och silvertejp, funkade så där. 
Jag bor i ett hus från 70-talet så rent tidstypiskt är det plast och stor blommiga tapeter som gällde. Taken består av skivor som blivit målade ganska många gånger. De är gropiga och svåra att nå alla små utrymmen. Jag blev tvungen att åka ner och köpa extra färg för att få det något jämnt. När jag skulle börja blanda till takfärgen upptäckte vi att den slog över väldigt mycket i lila. Jag tror att det skulle vara en väldigt snygg kulör i ett trätak men här blev det bara fel så vi köpte en ny kulör som går mer åt gult. Jag har därför färg över så sekretären fick ett nytt utseende. Jag kan konstatera att det är lättare att måla möbler än tak. 
Kram Sara


tisdag 28 juli 2015

Låta tiden försvinna


Natten är mörk, jag ligger i kökssoffan och känner efter. Idag har det varit spring hemma hos mig. Barn, kompisar, familj. Det är trevligt men man blir ständigt avbruten i det man gör. Att arbeta med händerna kan sätta en i ett transliknande tillstånd men man hamnar aldrig där om man måste leta efter saker, svara på frågor, lyssna, fixa mat, ha koll. Jag hann tapetsera hela rummet idag men det är mycket kvar innan jag är klar. Jag har fortfarande inte kommit ner i varv, tankarna på jobbet återkommer varje dag  och allt det jag borde göra för att vara klar tills terminen börjar. Jag tror att jag får använda en natt, umgås med mig själv, sätta mina händer i rörelse och låta tiden försvinna. 
Kram Sara

måndag 27 juli 2015

Tapetsera med lumppapp


Att tapetsera med lumppapp är inte det lättaste. Lumppappen suger tapetklister så man får pensla både på väggen och pappen. Det svåraste tycker jag är att få den rak och kant i kant. 
Eftersom bredden är 1m har man väldigt breda våder att hanskas med. Pappen blir också skör när den blir fuktig så det gäller att handskas med den försiktigt. Vanliga tapeter har jag alltid sömsmån på för att räta upp i tak och vid golv. Att sedan skära tapeten brukar inte vara några problem. Lumppappen går det inte att få ett rakt snitt av när den är blöt. Det gäller att vänta tills den torkat och sedan skära (vilket inte funkar så bra för mig som vill göra på direkten). 
Det positiva är att när den går sönder är det lätt att laga och eftersom jag sedan ska måla så behöver det inte vara perfekt. Underarbetet kan dessutom vara minimalt eftersom pappen är så tjock och döljer alla skavanker. 
Ett annat tips är att stänga av strömmen när man tapetserar annars är risken stor att man får göra ett besök på akuten och känna sig väldigt klantig. 

Kram Sara




fredag 24 juli 2015

Rosa drinkar


Rosa drinkar, lösögonfransar, glitter, vänner, dans och Dragqueens. Allt detta är en bra kombination om man vill ha en kul kväll. Längesedan jag var en sminkad docka, bra att byta roller ibland.
Kram Sara

onsdag 22 juli 2015

Täckt av damm

Jag har ett tjockt lager damm på mig. Jag håller på och slipar bort fläckar från flera kalas, bläck-gubbar, tuschsträck, vattenstänk, kludd, klubbrester. På ett sätt sorgligt för allt det är mina barns första år men nu står vi inför ett nytt kapitel, ungdomstiden.  Små nallar på väggarna och streckgubbar på golvet hör inte riktigt hit så jag slipar och tänker på tider som varit. 
Kram Sara

Efter festen

Det blev en riktigt intensiv helg. Skjutsade band, bakade bröd, handlade, servade backstage, skrattade, impro-pyssel med barn, migrän, fixade avlopp, frukost, bar kylskåp, pyntade, dansade så svetten rann, hade det riktigt kul med andra ord. Åttonde året tror jag att det var. Mycket musik har det blivit och fint att så många ställer upp på sin fritid för att ordna en festival. 
Kram Sara

Lugn och ro?


Nu sitter jag här vid mitt "lugn och ro" ställe. Ser de blåa trollsländorna flyga förbi, tittar på myrorna som arbetar, får en puss av min fyrbenta vän, hör bäcken porla. Jag har haft flera intensiva dagar och behöver landa. Jag fylls ofta av en längtan som jag har svårt att göra mig fri från. Den är intensiv och upptar en del av mina tankar. Jag går på promenader, skriver, försöker sysselsätta mig för att slippa allt snurr i huvudet. Att bara vara är aldrig riktigt så lätt som det låter. Kanske handlar det om att omfamna alla känslor, känna och sedan släppa i väg dem. Ett, två, tre....
Kram Sara

torsdag 16 juli 2015

Parkfesten 2015

http://youtu.be/Yc55F5jMKc4

Imorgon är det dags för Parkfesten igen! Fullspäckat med bra musik. Hälften har jag inte hört förut och det är det som är så bra med festivalen. Varje år har jag fått upp öronen för ny musik som jag börjat lyssna på. Den stora vilan, Theresa Andersson, Cosmic blonde har varit nya bekantskaper i mina lurar. Väldigt bra framträdanden också. Det är en väldigt städad och mysig festival. 
Imorgon hoppas jag på nya musikupplevelser och gamla. Vet att jag kommer dansa mig matt till Den flygande bokrullen. Du hittar mig bakom scen med banden. 
Kram Sara

onsdag 15 juli 2015

Att vara blyg


Jag har varit blyg så länge jag kan minnas. Jag kom ihåg hur hårt jag höll i mammas kjol när vi gick bort. Jag ville liksom inte synas. Jag ville helst inte att någon skulle säga hej till mig utan bara låtsas om som jag inte fanns. Det krävdes ungefär två timmar innan jag började känna mig tillräckligt säker för att leka med andra. Då var det fruktansvärt kul och jag ville aldrig gå hem. Min mamma försökte varje gång uppmuntra och påminna mig hur kul det varit så jag inte skulle behöva vara blyg igen. Det hjälpte inte. Blygheten kom över mig i alla möjliga sammanhang. Det blev så att jag gick ett steg bakom, gömde mig lite diskret bakom någon, hade lite svårt för att vara med. När jag kände mig säker blev jag en rolig och busig typ som hoppade, klättrade, pratade och skrattade. Den där blygheten var bara svår att besegra. Jag började med teater och övade mig på att stå på scen och prata inför publik. Jag gjorde sånt jag var rädd för och då försvann blygheten till en del. Den dök upp igen när jag blev kär. Min kärlek stod på stationen och vi hade inte träffats på tre långa veckor. Jag hade längtat så och borde slängt mig i hans famn istället blev jag blyg. Tittade ner i marken, klarade inte av att ge honom en puss utan gick bredvid och pratade om helt oviktiga saker. Två långa timmar senare släppte det och jag kastade mig på honom. Tack och lov att han hade tålamod med mig. Fast jag nu är helt vuxen så kommer blygseln över mig ibland. När någon försöker ge mig en komplimang, säger att jag är duktig eller möten som jag inte är förberedd på. Jag blir helt enkelt blyg och paralyserad. Jag vet vad det är för känsla och att den går över men för er som inte känner mig. Blir jag lite konstig och börjar titta ner i backen är det antagligen för att jag är lite blyg. Ge mig bara lite tid så går det över. 
Kram Sara

tisdag 14 juli 2015

Konst i mängder





Jag håller på och fyller upp konstkontot. I fredags var det invigning av tunneln vid kommunhuset. Det har varit ungdomar med sprayburkar i sina händer som stått för utsmyckningen. För de flesta var det första gången och resultatet blev riktigt bra. Vilket fantastiskt sommarjobb som Region Örebrolän står för. Önskar att man var yngre!
Sedan var det dags för Open Art i Örebro. Vi gick en guidad visning som jag bra gärna skulle vilja hållit i. Kan inte hjälpa det men jag har guidnings abstinens. Två timmar räcker inte för att se all konst så det blir nog fler besök. 
I går var vi ute på en längre tripp, det blev Avesta art på Verket. Jag känner mig ganska nöjd som fick med mig två killar i tonåren. Vi hade det faktiskt riktigt bra och konstverket med orgeln fick tre generationer att leka. Det är bra konst i mitt tycke. 
Kram Sara




måndag 13 juli 2015

Tredje natten

Tredje natten jag vaknar av mina drömmar. De är helt fantastiska just nu. Jag drömmer om äventyr, andra länder. Jag drömde att jag var på en lång vandring med vänner. Vi gick över stock och sten och hamnade i trevliga stugor. Snön var knädjup, jag fick åka häst och släde. Allt var så härligt och jag kände mig lycklig. Det är fantastisk att vakna för att man är så glad. Jag minns att jag hade liknande drömmar som barn. Drömmar som var så verkliga att jag hade svårt att veta om de var riktiga eller inte. Kanske är det så med mig att jag upplever allt väldigt intensivt. Utan hud, naken. 
Fantasin verkar inte heller avta, utan den finns där ständigt och gör att livet aldrig blir tråkigt. 
Nä, nu ska jag sova en stund till och njuta av min första semesterdag. 
Kram <3

söndag 12 juli 2015

Resan del 3


Utanför verkstaden fanns det något fantastiskt. Fossilerat vatten och träd. Två livsnödvändiga ting för liv. Att stå bredvid något så gammalt och ändå nuvarande väckte tankar. Många ting har funnits innan människan, hoppas att de även finns efter oss. 
Kram Sara

lördag 11 juli 2015

Resan del 1



Det har varit en sån där upplevelse som man nästan inte vill prata om. Jag vill behålla allt för mig själv. Hur ska jag förklara saltet i håret, den blåa skyn, horisonten som försvann, armarna som värkte, språket, känslan av att komma till mitt andra hem, att få vara närvarande och glömma bort allt annat. Jag är tacksam att jag får möjligheten att vara mig själv, att jag får vara på äventyr, att jag inte behöver tänka utan får uppleva. Tror att jag hittat en liten del av mig själv igen. Det är skönt. 
Kram Sara

Resan del 2




Första dagen möttes vi av Paul. Han gick igenom olika verktyg, handgrepp och berättade om de olika berglagren. Vi var sex stycken i vår grupp, det var en bra storlek. Vi var två kvinnor och tänka sig att vi båda hette Sara. 
Hannah som var den andra läraren visade oss runt i stenbrottet och berättade om de gamla arbetarna och de nya projekten. Vi fick alla varsin fin plåtlåda med verktyg och sedan var det bara att sätta igång och leta sten. Jag hittade en riktigt gammal sten med borrhål i som jag tyckte var fin. Den påminde om stenarna hemmavid. Jag hade bestämt mig för att göra en pall till min vän att ha i hennes trädgård. Ta med sig sten på flyget brukar ju bli väldigt dyrt så det var bättre att lämna kvar den. Jag valde verkligen den tyngsta och hårdaste stenen. Typiskt mig. 
Det roliga var att farbröder är sig lika var man än är i världen. Här stötte jag på dem varje dag. En äldre herre hade gjort, hör och häpna, en modell! Hi hi samma sak som många andra äldre herrar här hemma. Det var en jätte fin modell över stenbrottet, där man kunde se verktyg och maskiner. Barn kunde komma dit och få en bra uppfattning över hur stenbrottet fungerade. Farbrorn var dessutom väldigt trevlig och rolig, precis som de brukar vara. Allt detta fick mig att känna mig väldigt trygg. 

Kram Sara