lördag 30 maj 2015

En liten anteckning

God morgon alla kära!
Det var härligt att vakna upp i bilen , gå på en promenad, lyssna på fåglarna och ta in naturen. Nu strömmar regnet ner så strax ska jag göra mig klar, gå ner till Bryggeriet och öppna butiken. 
Kram Sara

Mitt i natten äventyr


När andra lägger sina barn drar jag ut mitt på äventyr. Vi fyller termosen, gör smörgåsar, packar toapapper och sovsäcken. Äntligen ska jag visa vad min lilla bil duger till. Helt ensamma på små vägarna med endast månen som sällskap har vi hittat ett naturreservat. Trötta ögon men nu ligger vi nerbäddade i bilen och väntar på att sömnen kommer. 
God natt
Sara

lördag 23 maj 2015

Från kaos till allt


Jag satt hemma i kaoset och tittade ut genom fönstret. Jag såg de gröna buskarna vars blommor lockade bin, hur bladen i träden rörde sig i vinden, maskrosorna som vände sig efter solen, fåglarna som letade mat. Allt blev väldigt stilla och jag kände det som om jag äntligen förstod hur allt hänger ihop. Insikt i världsalltet helt enkelt. Vilken otrolig frid det innebär. 
Kram Sara

fredag 22 maj 2015

Till we drop


Jag ligger i kökssoffan, äter lakris, pillar på örat och tänker på det här med att lyckas kontra misslyckas. Det är ett dilemma jag har. Jag sätter otroligt höga krav på mig själv, krav som är omöjliga att uppnå. Det är ganska dumt för det ger mig nästan aldrig någon tillfredställelse. Jag är ju aldrig så bra som jag tycker att jag borde vara. Det ger mig ingen uthållighet. Jag borde lära mig att misslyckas lite oftare, se det ur ett större perspektiv. För att riktigt lära sig att behärska saker måste man öva sig om och om igen. Jag vill inte sluta att ha drömmar men jag måste få njuta av färden. Jag kan inte ständigt vara på väg till något annat ställe eller utmaning. Jag måste lära mig att stanna upp, lyssna, ta in framstegen och känna mig nöjd. Låter ganska lätt men det är väldigt svårt. Ännu  en sak att träna på. 
En tänkande
Sara

onsdag 20 maj 2015

God morgon kalla maj


Tidig majmorgon och jag fryser. Trots att det börjar närma sig slutet av maj är luftvärmepumpen i gång och jag längtar efter en varm brasa. Varma sockor och koftor ligger framme. Jag tänker hellre på en varm kopp te än vackra skira sommarklänningar. Varje årstid har sin charm och nu får man tänka på att våren äntligen tar sin tid. Knopparna sväller och väntar in värmen. Dagarna har saktat ner och vi har mer tid att njuta av allt det vackra. 
Kram Sara

fredag 15 maj 2015

Kärleksord


Här om dagen blev jag uppmärksammad på det här med kärleksord. Det man kallar sitt hjärtas kära. Det finns många sådana ord och de orden säger ganska mycket om ens förhållande och en själv som person. Här kommer några exempel:
Ett är "gumman/gubben". Det säger man inte i början av ett förhållande utan efter ett antal år. När förhållandet är moget, stabilt, avrundat i kanterna, när kärleken är öm och djup.
"Älskling" kan användas på olika sätt, ofta när något ska bli gjort. "Älskling, hämtar du vinet?" eller "Men älskling har du inte tvättat?!". Det är ett ord som borde klinga som vackraste kristall men jag har nog oftast hört det som en form av ägande. 
Nästa ord som används flitigt är "hjärtat". Det är ett ord som inte låtsas vara mer än vad det är. Ett ord som kommer sist i meningen för att mjuka upp budskapet och visa att den andra är speciell, nära ens hjärta. 
"Älskade" är ett dramatiskt ställningstagande. Ord i poesin och litteraturen. Ord för par i passion.  
Jag har också stött på ord som jag måste smälta och ta in. Ett sånt uttalande gjorde en vän till mig. Han kallade sin käraste för "Snäckan". I min värld är snäckan och musslan ett annat ord för kvinnans könsorgan. Jag rodnade lite lätt och försökte tänka att han kom från en annan del av Sverige och att det var en språklig och kulturell skillnad jag stött på. Jag hörde av en annan vän som berättade vilka problem hon haft när hon bodde norröver. Där säger de "kärring" om sin käraste och det är en riktig kärleksförklaring fast i våra öron låter det fel. 
Jag tänker på hur jag själv pratar till mina barn. Jag kallar dem för "min lilla prinskorv", det låter ju kanske inte så ljuvt men jag har lite svårt med pompösa uttryck så därför har det blivit en korv till prinsen. Kanske är det dags för mig att uppdatera mina uttryck. Jag får nog smaka på nya ord. Kanske hittar jag något nytt som faller mig i smaken. 

Kram Sara

Dagen efter


Dag två. Halva huvudet känns som ett blåmärke och synskärpan är inte tillbaka. Jag känner mig ledsen och irriterad, det brukar bli så efteråt. En dag har gått till spillo, en dag jag inte får igen. Gräsmattan är fortfarande oklippt, kylskåpet tomt, barnen sitter framför sina datorer, kläder över allt, inga vänner i närheten och en stor hopplöshet i mitt bröst. Det är svårt att ta i känslorna, låta dem passera och vända dem till något bra. Jag ska göra det så fort värken har klingat av. Tänk att migränen har sånt grepp om mitt liv. Inte konstigt att jag vissa dagar vill fly fältet och vara någon annanstans, i ett annat liv. 

Kram Sara

torsdag 14 maj 2015

Smärtsam ledighet



Så var det ledighet igen och hur vaknar jag? Jo, med en smygande smärta bakom ena ögat som sakta sprider sig inåt huvudet. Det var ju väntat. Borde genast gå upp, ta min medicin och invänta dess verkan. Tyvärr gör det för ont att röra sig och blicken är helt suddig.   Jag får ligga kvar och hämta kraft. Intala mig själv att det finns positiva sidor av det här som: jag vilar för att jag behöver det, jag börjar tåla smärta väldigt bra, jag får insikt i hur andra sjuka människor kan känna, jag övar mitt tålamod. Nu får jag använda det som mentalträning så jag inte går åt av all frustration som migränen skapar. 

Kram Sara 

tisdag 12 maj 2015

Allt på samma gång




Just nu har jag intrycket av att allt passerar i hög hastighet. Tusen saker på jobbet, huvudet börjar ömma, barn som växer och våren som är i full blom. Det har varit en rolig vecka med dockteater i en magisk buss. Spännande berättelse som fick mig att tänka på hur man upplever saker som barn. Tänk bara hur mycket läskigare mörkret var när man var barn, hur man kunde uppslukas av saker och hur intensiva alla känslor var. I dag ligger det en slöja över allt sånt, kanske beror det på att man redan upplevt så mycket. Det är sällan man får helt nya intryck. Undrar hur det kommer att kännas när man är riktigt gammal?
Min son gjorde teaterdebut på Nora teater i helgen och det var härligt att se honom på scen. Allt verkade vara så självklart för alla barnen. Ingen nervositet alls. Måste bero på deras lärare. Hon gav dem självförtroendet att stå på scen. 
Jag, själv får väl förundras över mina vackra tulpaner som jag stoppade ner i jorden en mycket kall frostig natt. Nu blommar de i överdåd. Jag hoppas att jag kan ta efter dem och veckla ut mina kronblad i solens sken.

Kram Sara