måndag 3 november 2014

Allt det som inte blir till ord

Jag tänker på allt det jag inte skriver.
På det tunga ansvar som ligger på mina axlar.
På sorgen.
På livet.
Mina önskningar.

Det är härligt när livet är lätt och dansen fyller kroppen. Livet liksom spränger fram och inget hindrar det men när kroppen är tung och musiken tystnat blir varje steg oändligt. Jag vet att man behöver båda delarna och kanske borde jag ha mer tålamod men låt mig bara för ett litet tag få förlora mig i dansen, glädjen och friheten. Att ständigt hålla mig själv tillbaka gör mig väldigt trött. Jag är nog inte riktigt gjord för det.
Kram Sara