söndag 25 november 2012

Uno

Just nu är vi inne i en Uno-period. Det ska spelas kort så fort jag sätter mig ner. Vi blandar, kuperar och ger. Det blir skratt när man kommer på att barnen räknar ut, inte hur de ska vinna utan, hur de ska spela korten för att få spela så länge som möjligt. Ibland blir man överlistad av sina barn.

Kram Sara

lördag 24 november 2012

Dansdrömmar

Drömmer om dansen. 
Glädjen i kroppen som inte längre finns. 
Snavar med foten. Trassel i tyllen. Klänningen känns svart. 
Tar språnget, sträcker på tå´n. 
Piruetter in mot mitten. 
Takten träffar magen. Börjar lysa och vibrera. 
Armen, benen, håret rör sig. 
Känner hur musiken tar över min kropp. 
Jag dansar helt kort.

Kram Sara

torsdag 22 november 2012

Koppargruvan

Trädens intåg

Gråmull

Anrikningsverket
Mitt ute i naturreservatet finns det djupa vattenfyllda hål, ruiner och månlandskap. Det är en märklig upplevelse att se spåren efter mänsklig verksamhet och så starkt känna att här hör jag inte hemma. Det var något vasst i luften idag. Jag promenerade i en annan värld. Det var bara jag och ruinerna kvar.

Kram Sara

Äntligen

Så kom hon och det blev 24 intensiva timmar. Jag tror att vi till och med pratade i sömnen. Det var om barnen, livet, relationer. Allt ville ut. Fjorton år efter det första leendet sitter vi här och summerar det som varit. Toppar och dalar, tårar och skratt. Tänk att........

Stora kramar vännen
Sara

torsdag 15 november 2012

Brytpunkt

Sitter i solskenet och känner hur ljuset letar sig in i mitt hår, bakom mina ögonlock, genom mina armar, in i mitt hjärta. Känner hur det slår och hur värmen sakta brer ut sig i magtrakten. Små strålar bryter igenom den regntunga skyn. Kanske är det här brytpunkten.......

Kram Sara

måndag 12 november 2012

Högläsning på Storå bibliotek

Det blev en liten men väldigt trevlig grupp på biblioteket i dag. Runt om i Norden pågår det högläsning, precis som hos min vän i Estland. Temat var mångfald och det var precis det vi fick. Det finns en flyktingförläggning i Storå och det kom besökare därifrån. Jag läste högt ur Hallonbåtsflyktingen. Den handlar om en finsk man som vill bli svensk. Där satt våra nyanlända och försökte hänga med i det svenska språket och förstå de roliga vinklingarna i texten. Efteråt pratade vi om våra olika kulturer och historia. När man tänker efter så är biblioteken fantastiska mötesplatser. Här finns böcker och historier från världens alla hörn. Det finns så otroligt mycket kunskap att få och möjlighet att dyka ner i sina intressen. Jag kan ändå inte sluta tänka på att människor flyr från sitt land, hamnar i Storå och sedan den långa väntan på beskedet om man får stanna. Det kan ta månader. Vad gör man under tiden?

Kram Sara

söndag 11 november 2012

Nya former

Ett ägg med ståltråd

Prototyper

Jag har varit några timmar i ateljén och jobbat. Det är underbart skönt. Hjärnan kopplar bort allt annat och jag går in i min egna lilla värld. Händerna skapar, ögonen ser formen. Frid i mitt sinne. Åh, vad jag har saknat det här. Jag har en stark idé som jag vill omsätta i form, får se om det blir som jag har tänkt mig. Det är inte alltid säkert. Jag börjar inse mer och mer hur viktigt det är för mig att jobba. Jag gillar att bli uppslukad av det jag gör. Jag måste bara ställa in skärpan och se målet.
I morgon kommer jag att ha högläsning på Storå bibliotek kl.18.30. Det är Kura skymning och Nordiska biblioteksveckan. Det blir valda stycken ur Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen. Välkomna på en mys kväll med mig och många andra!
Kura Skymning

Kram Sara

lördag 10 november 2012

En gammal gruva

Jag måste ha världens roligaste jobb. Jag får gå på möten, träffa människor, läsa, hitta på idéer och upptäcka världen runt om mig. Idag har jag tittat på en gammal gruva och det som sas vara vargspår.
Gruvorna är facinerande. De ligger nu nästan helt dolda för världen. Naturen har åter tagit över det som en gång var industrimark. Vi tror ofta att naturen är stillastående och långsam men hela världen rör sig. Nya berg blir till, gamla vittrar bort. Kanske tror vi att skogen är evig men för inte så längesedan var det barmark. Träden användes till husbyggen, matlagning, värme och framför allt att smälta malmen. Inga djupa Bergslagsskogar under vissa tider.
Nu klättrar jag omkring som ivrig besökare och tänker på alla de som jobbat hårt för brödfödan. Att äta sig mätt har inte alltid varit självklart.
Vi forsätter att äta oss in i jorden. Flyttar städer, pratar vinster. Hoppet om arbete lever men vilka spår kommer vi att ge till kommande generationer? Tomma gruvor och obrukbart land? Nya generationer som försöker förstå det som en gång hänt. Hur tänkte vi?
Just nu ser jag fram emot att vintern kommer och vattnet fryser för jag vill gå på mer upptäcktsfärder.

Kram Sara

torsdag 8 november 2012

Fryser och längtar


Ligger med filten över huvudet, fryser och längtar. Musiken dånar ur högtalarna och jag har tänt en massa ljus. Utanför fönstret ligger snön vit och jag har fortfarande saker i trädgården som borde tas in. Orken finns inte.
Andas, känner en fuktig kind. Tänker att Nu läker jag.
Kanske är jag inte Superkvinnan när allt kommer omkring. Även jag förlorar orken och känner mig liten. Jag får väl sträcka ut handen och ta emot alla kramar jag kan få trots att min blyghet försöker tvinga mig att springa  ifrån. Att se sig själv är aldrig lätt.

Kram Sara

söndag 4 november 2012

Gamex, död och kärlek




Vi har varit borta i några dagar och inhämtat nya intryck. Det var spelmässa i Stockholm och mina barn ville gärna dit. Jag är inte så spelintresserad men tänkte att det är bra att vidga mina vyer. Jag trodde att det skulle vara jag och några tusen killar. Det stämde till viss del men där var också familjer, unga tjejer och andra mammor. Vi stannade där i sju timmar och barnen njöt. Jag hade med mig en bok som jag kunde rymma in i när det blev för mycket ljud och köer. Den heter Tusen svenska kvinnoår, en bok om kvinnors historia. Ganska passande i sammanhanget.
På lördagen var det Alla helgonsdag och släkten samlades som vanligt kring mormor och morfars grav. Det är fantastiskt att två människor gav så mycket liv. Jag är så tacksam över alla mina kusiner. De är världens finaste och tillsammans delar vi en samhörighet genom Greta och Sven. Tyvärr var döden närvarande den kvällen och en ung människa miste sitt liv. Livet är skört. Vi lever här och nu och det gäller att ta till vara på alla ögonblick. Både bra och dåliga. När allt kommer omkring så är det kärleken som räknas. Kärleken till allt.
Kram Sara

torsdag 1 november 2012

En lång promenad


Jag var ute och gick i några timmar och upptäckte hur jag vandrar i mina egna berättelser.Ute i skogen dyker historier upp och...
Är där inte en dansande älva mellan träden som bjuder upp. Vems är stolen i lingonriset?
Här vandrar vi alla i varandras fotspår. Ser vi inte spåren efter generationer ute i markerna. Allt har liv.
I mitt huvud pågår det ständigt samtal. Ibland med mig själv men lika ofta med mina vänner. Det är väldigt givande samtal. Jag tar upp ett ämne och ni svarar. Det kan bli många vinklingar och synpunkter trots att ni inte är där men jag känner mig lite lugnare efteråt. Det enda som är lite knasigt är att ni inte vet vilka bra resonemang ni fört med mig. Jag skulle kanske behöva ringa nästa gång och be er följa med på en promenad.

Kram Sara