måndag 27 februari 2012

Förvirrat

Varför räcker inte tiden till?
Bara vara, njuta, le mot världen.
Sprida glädje,
borde vara en livsuppgift.
Andas, bryta ner allt i små delar, en sak i taget.
Inte lägga grejer på hög. Planera bort paniken.
Klapp på axeln. Du klarar det här tjejen.
Tacksam för mina fina vänner.
Bort med kontrollen, släpp känslorna fria.
Lev livet utan rädsla.
Förvirrat.

God natt
Sara

lördag 25 februari 2012

Pillegöra



Jag har varit i ateljén och skapat. Äntligen lossnade det. Jag har försökt flera gånger att göra något men det har bara blivit fult och jag har fått kasserat det jag gjort. Nu hamnade jag i den kreativa strömmen och det var svårt att gå därifrån. Jag ville bara göra lite till. Det blev mycket pillegöra men ändå mycket jag. Nu är det bara skröj och glasyr kvar innan det är helt klart.

Kram Sara

Barn Bibblan Bad Bio Bil Babbel

Fullt upp hela dagen.
Idag hyllar jag bokstaven B.
Nr 1 är Barnen.
Kära, älskade killar som följer efter sin bakvända mamma.
Nr 2 är Bibblan.
Där sitter vi djupt nedsjunkna i tankar och mangaböcker. Ord finns det överallt och det är bra för mig som är starkt beroende av text.
Nr 3 är Badet.
Vi plaskar, dyker, simmar i timmar. Barnen tar märken och jag ser hur vattenpärlor ringlar på brun hud. En ny bekanskap får jag.
Nr 4 är Bio.
Vi kastar i oss lite bröd och bananer. Möts av en lång kö och full biograf. Det fanns platser till oss så på med glasögonen och möt Mästerkatten. Bra film i 3D.
Nr 5 är Bilen.
Äntligen har det släppt. Jag gasar, bromsar, växlar och backar utan rädsla. Det är bara kul nu. Jag längtar efter att köra själv.
Nr 6 är Babbel.
Hela natten sitter vi och pratar. En timme blir två, två blir tre. Nu måste vi sova för gäspningarna kommer tätt. Bara några ord till.........

Kram Sara

torsdag 23 februari 2012

Berättarkväll


Här kommer en blomma till en fin vän. Tusen tack för en MYsig tillställning. Vi hade berättarkväll och Ljusstråksmöte i Pershyttan igår. Det blev en trevlig och intim atmosfär där berättelserna växte fram genom allas deltagande.Det är underbart vad man kan dela med varandra och hur möten uppstår. Tack för kärlekshistorierna, släktkrönikerna och dikterna. Ett nytt minne att leva på.

Kram Sara

tisdag 21 februari 2012

söndag 19 februari 2012

Älskade vän


Kära älskade vän! Vilken tur att jag har dig i mitt liv. I ur och skur under 20 år har vi pratat, skrattat, busat, diskuterat och upplevt tokiga äventyr tillsammans. Vår vänskap är viktig för själen. Du ser mig för den jag är och gillar mig i alla lägen. Jag gör detsamma med dig. I skrattet möter vi varandra. Är så glad att vi såg varandra och började prata den där dagen för länge sedan. Tack för allt du ger mig!

Kram Sara

lördag 18 februari 2012

Isfestival i Hällefors



Hemkommen efter en tur till Hällefors. Det var isfestival i regnet och blåsten. Barnen sprang glada omkring i ljusets sken för att se isskulpturerna. Det var hjärtan, broar och en stor grupp iskristaller. Mycket effektfullt i all sin enkelhet. Det pratades holländska och engelska men det roliga var att alla sa: Kommer ni hela vägen från Nora? Ibland är avstånden stora.

Kram Sara

fredag 17 februari 2012

Rädsla och mod



Funderar på det här med rädsla och mod. När jag var yngre gick jag med min kusin på teater. Teatern handlade om rädslor och jag var ganska tuff. Inte var jag rädd för något, speciellt inte spindlar och andra djur. Nu visade det sig att man kan vara rädd för annat också...som känslor och mänskliga relationer. När jag gick från teatern var jag inte lika kaxig längre för jag hade insett att jag var rädd för ganska mycket.
Nu förtiden försöker jag utmana mig själv när jag känner mig rädd. Jag går in i känslan och tänker att den blir lite mindre stark om jag möter det jag är rädd för. Det funkar inte alla gånger. Rädslan kan vara så stor att den slår ut alla känslor och tankar. Jag har försökt att vara rädd och tacksam samtidigt. Det går inte. Rädslan måste verkligen vara viktig för människors överlevnad annars skulle vi inte uppleva den så stark. För oss nutids människor ställer den till besvär. Vi blir rädda i situationer som inte handlar om överlevnad. Att vi blir rädda för det främmande, för starka känslor, att bli sårade, att vara annorlunda, att bli avvisade och mycket mer. Alla har vi våra rädslor att leva med. Det betyder att vi måste vara modiga varje dag. Det är inte för än vi möter våra rädslor som vi kan tala om mod. Det bästa med att möta sina rädslor är när de släpper för då känner man sig fri och så kan man börja känna andra sköna känslor som glädje och tacksamhet!

Kram Sara

onsdag 15 februari 2012

VårdAvBarn


Känns inte som om jag är speciellt kreativ just nu. Allt bara snurrar. Var trycker man på pause-knappen?
Jag har varit hemma med sjukt barn i dag. Vi har bakat och använde sedan den varma plåten till att måla med smälta kritor. Det var uppskattat, både brödet och målningen.
Till kvällen blev det dans och Vetenskapens värld. Barnen råkade se en förlossning men jag hoppas de inte blev allför avskräckta. Jag vill ju bli farmor någon dag och blodiga bebisar är inte den bästa reklamen.
Försöker få dem att förstå att de faktiskt har legat i min mage men det är väldigt abstarkt. Jag vet inte om jag riktigt förstått att jag legat i min mammas mage. Jag är stor nu och navelsträngen klippt sedan länge. Minnen bleknar. Relationer ändras. Samma sak kommer att hända med mina barn. De växer upp och sedan blickar de ner på sin lilla mamma. Hur fick man plats?

Kram Sara

måndag 13 februari 2012

En massa frågor men inget svar

Jag har råkat ut för något otrevligt. Någon har stulit min identitet. Jag som ofta undrar över Vem är jag? måste nu börja fundera Vem är du? Varför tar någon min bild och låtsas vara jag? Är det bättre att vara jag än sig själv? Det har jag svårt att tro. Är det något med den bilden som lockar? Inte vet jag. Ju mer jag funderar destå märkligare blir det. Vem är den här människan och varför just jag? Internet har verkligen ökat möjligheten av att ses men ändå vara osynlig. Mycket dubbelt allt det här......

En olustig Sara

söndag 12 februari 2012

Mera Striberg




Är ganska slut efter en hektiskt vecka. Det var riktigt roligt i går med länsteatern och Made in Striberg.
Jag blev visserligen fruktansvärt nervös när jag skulle upp på scen. Mitt framträdande var nästan först och redan innan jag gick upp på scen märkte jag hur benen började skaka. Inte ett bra tecken! Jag stod där själv på scen och läste ett gammalt tal från 1886 med skakiga ben. Inte så njutbart för mig men publiken reste sig inte och gick så det var bra det. Jag gjorde det inte så lätt för mig när jag läste ett historiskt dokument. Svåra ord, konstig ordföljd och så läste jag innantill. Jag som brukar jobba med hela kroppen och improvisera. Det gäller att utmana sig själv.
Det var annars ett bra och varierat program. Min lillebror var med och dansade robotdans. Han sa att han kände sig som en stjärna. Det är underbart!
Natten avrundades hos min vän med te och tanke. Dagen började på samma sätt som gårdagen, med fönsterklättring.

Kram Sara

Hann inte med att ta bilder i Striberg, tyvärr.

fredag 10 februari 2012

Made in Striberg


Nu är det dags för underhållning igen. Alla biljetter är slutsålda och det är kö. Det är pirrigt i magen och jag gör det inte lätt för mig. Det blir något helt nytt och ganska allvarligt. Vet inte alls hur publiken kommer att ta det. Det gäller att utmana sig själv och vara beredd på att allt kan falla helt platt på marken. Åhh, läskigt.
Nåväl, jag har fått beröm i dag för att jag är jag. Det känns bra att veta.

Kram Sara

onsdag 8 februari 2012

Halkkörning i lätt snöfall


Så här har min dag sett ut och den har varit väldigt rolig. Jag tror nästan att all min rädsla försvann för min andre man i bilen var lugn och duktig på att skratta. Oväntade möten är alltid bäst.

Kram Sara

tisdag 7 februari 2012

Tid

Ligger här och tänker på tid.
I min hjärna har jag hur mycket tid som helst. Det finns inga gränser för vad jag ska hinna med. Jobba, leka, skapa, umgås, lära. Det är roligt och därför självklart men sedan glömmer jag liksom bort det andra. Jag måste tydligen sova, äta, handla, ringa, städa och lite annat. Helt plötsligt blir det tidsbrist och lite spänt i axlarna. Försöker bryta ner allt i små delar och vara effektiv men ändå kryper måsten över mig som jag inte vill ha. Borde lära mig att ta tag i allt jobbigt först och sedan ge mig belöningen i form av frid. Äsch, gör som jag brukar och struntar i sova, mat och städa. Vila får man göra någon annan dag.

Kram Sara

söndag 5 februari 2012

Vinterspår i Hammarbacken


Trött och glad efter en härlig helg i Hammarbacken. Det är så vackert med forsen, vattnet och husen. Alla möten som skedde mellan oss och vår publik kommer att finnas i mitt hjärta. Tusen tack alla besökare, hembygdsföreningsälskare, Pia, My, Sebastian och Eva!

Kram Sara

Hammarbackens kafé


En kall dag med Vinterspår men varmt och mysigt inne på Hammarbackens kafé.Det serverades älgsoppa och bergslagsmörgås. Det blev visor med Sebastian, poesi med My och sagor på ett överfullt kafé. Jag var nervös innan jag skulle börja men det släppte efter ett tag och jag älskar att se glittret i människors ögon när man berättar. Mina barn stod brevid och var lite lagom generade men det är ju bra med olika slags upplevelser tänker jag. Nu blir det ny uppladdning för idag ska vi uppträda igen. Kul!

Kram Sara

torsdag 2 februari 2012

Inlärning

Jag håller på och lär in sagorna jag ska berätta på Vinterspår. Jag berättar dem om och om igen för att de ska sitta. De är visserligen spontana när man berättar men huvudlinjerna måste med. Mina barn sa att jag måste förvarna publiken så de inte blir allt för generade. Oj, viken makt ord har. Gamla sagor är mycket mer grymma än vad vi är vana vid (om man utesluter tv och dataspel). Jag håller nog fast vid kärlekstemat för det är snart Alla hjärtansdag. Det är bra att få lite perspektiv.

Idag har jag varit glad för att tv:n inte finns hemma. Det blev en teatershow istället som min son fixade och kakbak. Mycket uppskattat av en mamma som ibland känner att hon tappar orken.

Kram Sara

onsdag 1 februari 2012

Klara besked


Äntligen har jag fått det besked jag så länge väntat på. Doktorn hade fel och jag hade rätt. Nu kan jag börja leva igen! Hurra!

Kram Sara