tisdag 20 juni 2017

Skärvor

Det är så mycket som händer att jag ibland inte orkar ta in mer. Jag får koncentrera mig på en sak i taget. I vanliga fall är det inga problem att ha många bollar i luften men nu struntar jag i om alla faller. Jag orkar inte sopa upp skärvorna något mer. Det är en slags frihet att inte längre ta ansvar för alla andra. Nu koncentrerar jag mig på att ta ett steg i taget. Jag kommer sakta framåt igen.
Kram Sara

måndag 5 juni 2017

Sökes

Jag har haft ett intressant samtal med en vän. Vi pratade om mansbilden. Jag har upptäckt att ju äldre jag blir desto mer lägger jag märke till ojämlikheten mellan kvinnor och män. Vi lever i ett samhälle med många manliga strukturer.  Jag har två söner som jag vill se blomstra utan behöva trycka ner någon annan. Jag vill se mina barn i jämställda förhållanden. Jag försöker förklara hur viktigt det är att kunna sköta ett hem, ta hand om sin ekonomi, laga mat och mycket annat. Jag har alltid känt att det inte spelar så stor roll vad jag säger utan att det är vad jag gör som är det viktigaste. Nu har jag insett att det kanske inte heller är så viktigt för de identifierar sig med manliga förebilder. Jag behöver alltså en hel hög med coola, medvetna, trygga män som kan utbilda mina barn.
Kram Sara

tisdag 23 maj 2017

Förtvivlad

Jag vet inte hur jag ska förklara min stora förtvivlan. Jag har otroligt ont i huvudet igen. Smärtan gör att jag har svårt att tänka klart. Jag vill bara komma bort från min kropp. Den borrar ner sig i mitt huvud och illamåendet stiger. Jag har tagit min medicin men inget verkar hjälpa. Jag känner mig helt instängd. Det här är inte kul. Det känns som om jag sitter fast i något som jag inte kommer ifrån. Jag behöver andrum så jag kan få börja leva igen. Jag vill inte vara fast i migränträsket. Det är så vackert väder ute, jag har så mycket att göra och ändå kan jag inget annat än ligga här i sängen och gå åt. Väldigt många svordomar och förtvivlan från mig.

lördag 20 maj 2017

Frånvarande

Som ni säkert förstår är jag i en svacka. Det jag helst vill göra är att flyta bort, stanna tiden, vara i en bubbla helt själv. Jag anstränger mig när jag träffar människor. Är mig själv på rutin men orkar inte läsa av människor i min närhet. Jag orkar precis vara med i livet men det kostar på. Kraften finns inte där. Det dåliga samvetet drar i väg. Jag vet att man blir glad av tacksamhet, att sinnet blir lugnt av mindfullness, att kroppen behöver motion, att jag behöver äta, allt det är kristallklart. Jag orkar bara inte. Jag behöver bli buren, inlindad i bomull utan att tänka, höra lättsamma ord i mitt öra. Jag behöver läka i min takt utan krav. Jag vill känna att jag duger bra som jag är. En trött, stum varelse som inte dansar. Det här tillståndet kommer gå över men tills dess, ha tålamod.
Kram Sara

tisdag 25 april 2017

Snö och is

Jag har legat nedfrusen under vinterns täcken. Kall och stel. Inget har kommit genom mitt isiga skal. Hård yta täckt av vatten. Vacker i vinterns kalla sken. Ljuset ändrar färg och går från blått till rosa. Svag lukt av asfalt. Något nytt händer. Det droppar vatten från min kropp. Något får skalet att brytas upp och sakta märker jag hur du rör mitt hjärta. Jag välkomnar dig.
Våren.

Kram Sara

onsdag 19 april 2017

Efter påsk

Jag ligger i min säng och har en kurrande katt på min mage. Påsken har passerat och jag är hemma med barnen. Det känns obeskrivligt lyxigt. Jag har ingen huvudvärk så jag kan laga mat och plocka undan saker. Jag börjar få öar av fint lite varstans hemma. Det blir lite lättare att andas när ordningen börjar skymta fram. Jag kan ligga här och känna att jag omges av ett varmt gult ljus. Snart kanske jag börjar lysa igen. Vissa saker tar man förgivet men det är inte förrän de försvinner som man förstår hur betydelsefulla de är. Att ha en kropp som fungerar borde jag vara väldigt tacksam över. Jag har fått tillbaka mina drömmar också. Ibland kommer starka drömmar och ger mig föraningar. De ger mig en trygghet. Jag är buren av kärlek. Inbäddad och innesluten i världen. Snart hoppas jag att jag får tillbaka min förmåga att lyssna. Den saknar jag. Jag vill kunna ta in människor och vara öppen, nyfiken. Inte stängd och sluten. Det finns mycket att vara tacksam över och jag hoppas jag fortsätter uppmärksamma alla mina delar i fortsättningen också. Kärlek får fortsätta strömma genom mig.
Kram Sara

lördag 15 april 2017

En dag i taget

Senaste inlägget försvann, kanske är det lika bra. Just nu provar jag migrän och förkylning. Det är en spännande kombination. Jag är skit trött på att bara skriva om huvudvärk. Mitt liv borde bestå av så mycket mer. Tyvärr gör det inte det just nu. Det är så otroligt jobbigt att inte kunna lita på sin kropp. Jag kan inte planera någonting. Igår fick jag ställa in min medverkan i en utställning om en månad. Det finns inte möjlighet för mig att hinna. Jag är så besviken. Hvudet ställer till det. Jag kan inte umgås med vänner heller. Huvudvärken slår till lite hur som helst och jag känner hur besvikna folk blir på mig. Det går inte att lita på att jag finns till hands eller dyker upp. Allt är väldigt omvälvande för mig. Jag känner inte igen mig själv. Kroppen är inte min. Huvudet vill jag inte ha. Humöret är borta. Finns jag? Som ni märker, migrän är inte att rekommendera. Nu ska jag ännu en gång försöka sova bort smärtan och hoppas på att jag vaknar till en härligt, smärtfri, skön dag.
God natt min skatt
Kram Sara